Grevbäcks hembygdsförening

Föreningen

Styrelsen

  • Ordförande: Laila Palm
  • Sekreterare: Lars Emilsson
  • Kassör: Gunnel Stenberg
  • Ledamot: Kerstin Grahn, Ingmarie Odh, Gun Persson och  Torbjörn Tornblad.
  • Suppleanter: Gun-Britt Johansson, John Johansson och Birgitta Pahl

Ekhammars Gårdsindustri

Ekhammarsbäcken, i dagligt tal kallad Mejerabäcken, rinner i huvudsak upp på Ekhammars marker. Bäcken rinner genom gården ner till Vättern och har varit en kraftkälla som utnyttjats fram till 1927, då Trollhätte kraftverk byggde ut sitt distributionsnät och elström kunde köpas i tillräcklig omfattning.

Efter det att vattnet använts till att driva vattenhjulen i kvarnen och sågen, användes det till driften av Ekhammars Bränneri, som var i drift fram till 1951 då staten löste in utrustningen. Byggnaderna revs senare.

Dammen och byggnaderna vid bäcken skadades allvarligt vid en katastrofartad olycka 1951, då dammfästet till stora Gärdsbodammen brast och vattnet strömmade okontrollerbart ut från den 4 hektar stora dammen. dammar och byggnader vid bäcken är nu reparerade och man kan visa hur gårdsindustrin fungerade före elkraftens intåg i samhället.

Huvudbyggnad

Huvudbyggnad

Huvudbyggnaden i tre våningar är uppförd av trä med exteriören tegelklädd och putsad. Bottenvåningen anses vara från 1600-talet, påbyggnaden till nuvarande storlek från början av 1800-talet. Tidsuppgiften beträffande bottenvåningen är inte klart belagd. (Källa Karl Nimar Bebyggelsen i Grevbäck nu och tidigare del 2 Gods och gårdar)

Hembygdsgården

Hembygdsgården

Fastigheten var mangårdsbyggnad till en av de två ursprungliga bondgårdarna i kyrkbyn. Byggnaden är mer än 250 år gammal och köptes av hembygdsföreningen 1985. Huset är en typisk parstuga, den enda kvarvarande i Grevbäck. 1854 upplät Ekhammars dåvarande ägare byggnaden till skollokal vilket den användes till under ett hundratal år. Huset har även inrymt postkontor, kristidskontor och lärarbostad. I hembygdsgården invigdes 1998 ett hembygdsmuseum med bruksföremål och med foton av människor och hus från bygden.

Sågen

Sågen

Konstruktionsmässigt kan denna vattenhjulsdrivna, enbladiga träramsåg dateras till sent 1700- eller tidigt 1800-tal. Tusentals sågar av denna typ har genom tiderna funnits i Sverige, mycket tyder på att Ekhammarssågen är den enda som återstår. Från kulturhistorisk synpunkt är den därmed ovärderlig.

Kvarnen

Kvarnen

Kvarnverket består av två kvarnstenar och en sexkantssikt, vilka drivs av ett sex meter högt vattenhjul av överfallstyp. Från fångdammen leds vattnet till hjulet via en grävd kanal samt en träränna. Den halvmetertjocka hjulaxeln överför vattenkraften till stenparen.

Smedjan

Smedjan

Vid bäcken finns också en smedja, omnämnd i ett brandsynsprotokoll 1829. Smedjan byggdes om år 1900 och renoverades år 2000.

Soldattorpet

Soldat

1984 fick hembygdsföreningen nyttjanderätten till det enda kvarvarande soldattorpet Elmedalen i Grevbäck, som benämns "Mejera" efter den siste soldaten, död 1951, som bodde där.

Snickarstugan

Vid smedjan finns en damm, byggd 1900, som skall försörja snicken med kraft. Resterna av vattenhjulet finns kvar. Snicken är utrustad med dåtida maskiner och har senare försetts med elkraft.

Kraftstationen

Efter första världskriget, då det var ont om fotogen för belysning, byggdes omkring 1917 en kraftstation med tillhörande damm. Den kunde förse stora huset, flyglar och ladugård med ström till en sparsam belysning.

Drängstugan

Drängstugan

1989 överlät pastoratet drängstugan, som tillhör lönebostället Prästgården, till hembygdsföreningen.